Igår var de seriöst den sämsta dagen på länge, allt gick emot mig! Och när ingenting är bra så tänker jag bara på dig. Vad jag än gör eller vart jag än är så är det något som påminner om dig. Du dyker upp överallt, jag orkar inte tänka mer på dig. Så skärpning nu Linn, be happy och tänk på det du har istället. Jag har dom bästa vännerna i världens som alltid ställer upp, delar min glädje och torkar mina tårar. Tack för att ni finns  

Idag mår jag lite bättre, förkylningen har börjat försvinna lite men nu har jag världens hosta istället, inte kul. Blir nog en lugn dag. Ikväll blir det bio med mamma och anders. Grown ups, hoppas den är riktigt bra.

Aja, nu ska jag gå upp och göra mig lite frukost. Bye!

Förmodligen är det ingen som någonsin kommer att läsa det jag skriver, vilket kanske är bra.. Vill bara skriva av mig allt som hänt de senaste.

Vet dock inte vart jag ska börja?!

Hm, allt började väl i slutet på februari/början på mars. Min pojkvän efter 2år gjorde helt utan förvarning slut.. Ok? Ingen anledning mer att han inte hade samma känslor för mig som förut. Ganska dålig anledning att använda när man bara gör slut helt plötsligt efter två år och inte vill prata om de tyckte jag. Han höll på de ett bra tag och ville inte prata med mig, utan nu var det slut.. Jag, dum som jag är loggar in på hans facebook och ser det jag inte ville se. Han hade vart otrogen mot mig! I ett mail från en tjej stog det; Nej, hoppas inte du hade tjej? Det kanske inte säger så jätte mkt, men det räckte för mig. Och som jag trodde så stämde det. Han hade vart otrogen, tack och hej med dig. En otrogen kille är inget att gråta över! Jag tänkte gå vidare, men det var lättare sagt än gjort. Nu var det han som saknade mig, när han märkte att jag inte längre ville ha honom. Ja, och självklart fick han en chans att visa att han ångrade sig och jag blev jätte glad såklart att han ville ha tillbaka mig och ville försöka igen.. Alla är ju värda en chans att bättra sig. Det tog en vecka, så gjorde han slut igen. Och där satt jag, tillbaka på NOLL. Jag hade nått botten! Så dåligt som jag mådde då har jag nog aldrig mått.. Jaja, tiden gick och jag började gå vidare. Och mitt i allt där kom han, han med stort H. Jesper. Han fick mig att må bättre. Han gjorde mig glad! Vi började träffas, och allt var bra. Sen hände det ju självklart grejer där, så vi har väl i stort sett träffats fram och tillbaka sen i april.. Och alla gånger är det jag som vart dum. Visst vi var aldrig tillsammans jag och Jesper och jag hade fortfarande friheten att göra vad jag ville. Men när jag tänker tillbaka på allt som hände, så kunde jag visat mer respekt emot honom, inte tagit han så förgivet. Hade jag kunnat spola tillbaka tiden hade jag gjort allt dumt jag gjotde ogjort. För nu vet jag, de är riktiga känslor jag har för honom. Men med den oturen jag har med allt så var det redan försent när jag kom på de. Jag visste väl inte riktigt om jag var kär i honom eller om jag var kär i kärleken. När jag precis träffade honom så hade jag blivit huggen i ryggen av den jag älskade och litade på mest. Jag kanske bara ville ha någon för att ha.. Men de vet jag nu, att så var de inte. Jesper har gjort mer för mig och respekterat mig mer än vad mitt ex någonsin gjort för mig. Han har bevisat mer för mig på 4 månader än vad exet gjorde på 2år. De låter sjukt när jag säger de, men så var de.

Och här sitter jag nu, olyckligt kär, igen. När ska de vara bra?! När ska jag lära mig. Att en person kan inte ta hur mycket som helst, jag vet de. Jag hade gjort samma sak emot dig om jag hade vart i din situation. Jag har försökt med allt, men ingenting hjälper. Jag har gett upp, flera gånger. Men sen kommer hoppet tillbaka. Det är dom där smågrejerna du gör, som du egentligen kanske inte menar någonting med som ger mig lite hopp! Men nu har jag bestämt mig, jag ska ge upp på riktigt. För det hjälper inte att sitta o hoppas, då lär jag aldrig glömma dig. Och jag tror att jag mår dåligt på grund av allt som hänt den senaste tiden, de är nog inte bara en grej som ligger i grunden.

Min mamma märker av de, jag är sur och arg oftare än vad jag var innan.. Så nu tänker jag sluta hoppas och komma över dig och sluta tänka på de som vart. De lär aldrig bli bra om jag ska gå och tänka på allt hela tiden. Jag tänker för mycket!

Ja, va mer finns de att skriva?... Hade världens snefylla i helgen, minns inte mycket mer än att jag var förjävlig vissa stunder. Så förlåt till alla er som jag lyckades säga något dumt till. De är något jag också tänker lägga bakom mig, blir bara galen av att tänka på skiten.

Nu finns de inget mer jag kommer på att skriva.. Nu är de slut på orden. Lägger in lite bilder istället, gamla fina minnen!